Cirkeln

”Människor och djur.”

Stopp. Finn ett fel. Just ja, människor och djur är inte två olika saker.

Människan är ett djur, homosapiens (eller något sådant) bestämde sig någon förnämlig herre, förlåt mig, människohane, att den skulle kallas för och människan är en djurart som härstammar från ett annat djur som kallas apa. Apan i sin tur härstammar från något annat, som härstammar från något annat. Man kan säga att människan är resultatet av att liv utvecklats – resultatet av att det en gång för många miljarder år sedan bildades ”liv” på den här planeten. Således kan man också säga att människan inte skulle ha existerat idag om det här ”livet” inte hade fått chansen – att under många miljarder år utvecklas – från ett liv till ett annat – från ett annat till flera – från flera till olika typer; bakterier, växter och djur – som hela tiden existerat och utvecklats tack vare varandra, på den här planeten.

Jag kallar det för Cirkeln – Cirkeln där liv leder till död och död leder till nytt liv, om och om igen.

Det enda man behöver göra för att vara en del av Cirkeln är att – ta det man behöver, låta resten vara och sen ge sin omgivning det den behöver – på så sätt kan ens omgivning fortsätta att ge en det man behöver för att i sin tur få det den behöver.

Teamwork – till förmån för alla levande varelser och deras gemensamma utveckling, visst låter det logiskt och enkelt?

Den här Cirkeln är förmodligen en av de mest fundamentala processerna i hela universum. Visst, nu kanske någon påläst fysiker kan argumentera för att det finns krafter och energier och allt möjligt som är fundamentalare än liv. Men samtidigt, utan liv, vad är det då värt?

Den mängd intelligens som krävs för att kunna vara en del av den här processen, Cirkeln, är så liten att till och med det första, encelliga livet klarade av det. Hur intelligent är ett grässtrå egentligen, hur intelligent är en skalbagge, en abborre, en svala, en häst eller en hund? Varför frågar jag ens den här frågan? Vad spelar det för roll? Det enda som spelar någon roll är att alla de här levande varelserna är tillräckligt intelligenta för att vara en del av Cirkeln – tillräckligt intelligenta för att leva på ett sätt som låter liv fortsätta leva och utvecklas.

För som jag sa, om det inte hade varit såhär, hade ditt liv – allt du känner, allt du tänker, allt du älskar och hatar – alla andra människor, som också känner, tänker, älskar och hatar – dem du bryr dig om och dem som bryr dig om dig – utan Cirkeln och dem som lever i enlighet med den – hade inte något av det funnits till.

För mig betyder det här något. För mig är det här, när jag tänker efter, kanske den största gåva jag någonsin fått – möjligheten att leva.

Det man borde fråga sig själv är varför, varför väljer inte jag, jag som är människa, som är intelligentare än alla andra levande varelser på den här planeten – att följa den här Cirkeln? Vad är det jag behöver, som är så viktigt att jag väljer att ta så mycket mer än jag ger tillbaka – när det innebär att Cirkeln, det fortsatta livet och utvecklingen för alla levande varelser på den här planeten – sätts ur spel?

Du kanske inte tänkt på det såhär förut, men du kanske ändå på något konstigt sätt förstår? Du kanske faktiskt någon gång har drabbats av känslan att det är något som inte riktigt stämmer? Du kanske frågat dig själv varför världen ser ut som den gör idag, varför barn blir slagna och kvinnor blir våldtagna, varför tusentals dör i svält, ännu fler tusentals dör i sjukdomar och ännu fler tusentals miljontals lever förfärliga liv – arbetar som slavar i fattiga länder, producerar mat och produkter till några få ”lyckligt lottade”, som är ”rika”, som sitter på all makt – varför det bara fortsätter i samma destruktiva spår, utan märkbar förändring, varje dag?

Och nu talar vi bara om människorna.

Du kanske faktiskt frågat dig själv varför, varför vi förstör planeten vi lever på, utrotar djur och växtarter som inte är ”användbara för oss”, skövlar ner skogar större än länder, fiskar slut på fisken i haven, pumpar ut gifter som förgiftar luften, marken, haven, djuren, naturen och oss själva, som höjer temperaturen, får polarisarna att smälta, isbjörnarna att driva iväg, hjälplösa på isflak, och varför ännu fler miljoner miljarder levande varelser, bara dör, varje dag?

Varför gör vi det, vi, människan, vi som har hela vår existens, våra liv att tacka Cirkeln – de här djuren och den här naturen för?

Varför?

Säg det inte, jag har hört det förr. Säg inte att ”det här är utveckling”, för det här är inte utveckling, det här är avveckling – avveckling av livet på den här planeten – till förmån för teknologi till några få, ”rika” människor.

Säg mig vad rymdraketer, skyskrapor, bussar, poliser, mikrovågsugnar, fast-food, regeringar, schampo, rullstolar, tv-apparater, smink, sjukhus, bröstförstoringar, fettsugningar, musikinstrument, datorer, mobiltelefoner, tekoppar, böcker, godis, elektricitet och flygplan kommer att vara värt, inte bara för rika människor, utan för alla levande varelser på den här planeten – när systemet vi människor är beroende av – alltså; utnyttjandet av resten av världen, djuren, naturen och de mindre lyckligt lottade människorna som arbetar som slavar – kraschar?

Tänk efter, är de här materiella sakerna så viktiga för dig att du är beredd att säga ”Jag vill inte låta liv fortsätta leva och utvecklas”.

”Nu överdriver du! Det här är bara en fas, det håller på att bli bättre nu. Jag hörde faktiskt att tillexempel elefantbeståndet i en del av Afrika faktiskt steg i år!”

Du menar Elefantbeståndet som i hela Afrika som minskat från 1 miljon till 10 tusen på bara några år tack vare människan?

Att tro att ”utveckling” genom utnyttjning av icke förnyelsebara resurser kommer att vara ihållande är ungefär lika genomtänkt som att bestämma sig för att minus är plus.

Minus är inte plus, bara för att vi inte nått 0 ännu, betyder inte det att vår taktik fungerar. Så länge vi inte skapar mat, råmaterial, luft, djur, vatten och natur ur tomma intet så är faktum att dessa saker, som vi är beroende av, som alla levande varelser är beroende – kommer att ta slut – eller av andra anledningar inte kommer gå att använda – och det inom en snar framtid, om vi människor bara fortsätter ta, ta, ta för att "utvecklas”.

”Men vi är födda såhär, onda, utnyttjande, det ligger i vår natur att ta det vi vill ha, vi är egoister, vi kan inte göra något åt det”.

Jag förstår att du tror det, men det är bara lögner, människan är inte ondare eller mer egoistisk än något annat djur. Visste du att människan levt i nästan 3 miljoner år i enlighet med Cirkelns process, att det här experimentet som idag är vårt självklara sätt att leva på började för bara några tusen år sedan?

Det onda, utnyttjande beteendet, tanken att vi har rätt att ta vad vi vill ha, mycket mer än vi egentligen behöver och att det är ”såhär människan är” är bara en föreställning och resultatet av att en liten människostam för några tusen år sedan fick för sig att det var okej att tänka såhär och inte förstod vilka konsekvenser det innebar. Deras kultur och det sättet dom började se världen- och leva på då, är sättet vi ser världen- och lever på idag.

Sättet du tänker på, sättet du beter dig på, sättet du lever på, det är bara ett resultat av att du vuxit upp i en kultur som lärt dig att det är ”såhär det är”.

Men jag ska berätta något för dig.

Det finns ingen definitiv sanning, det finns inget enda sätt att tänka på, att bete sig på, att leva på, det finns oändligt många. Det gäller bara att öppna ögonen, se sig omkring och sluta acceptera saker utan att ifrågasätta dem.

Testa att ta en dag i ditt liv, låtsas att du är en utomjording som tittar ner på en annan intelligent utomjordings liv och fundera på vad du hör och ser runt omkring dig. Människor, människor, människor och människor. Människor tycks, i den här kulturen, vara allt som finns, allt som är viktigt och som betyder något. Visst, det pratas om tråkigheter i världen, men jämför hur mycket det pratas om de ”rika, lyckliga människorna, deras framsteg, hur bra dom och sättet dom lever på är” och de ”fattiga, olyckliga, ickemänniskorna, konsekvenserna av deras levnadssätt och hur dåligt det är”.

Allting kan vinklas och ses ur olika perspektiv - vi får lära oss att se världen ur ett enda perspektiv - vår kulturs perspektiv.

Det är inte det minsta konstigt att vi lever i en bubbla där vi är det enda vi tänker på och där vi tror att vi och vår ”utveckling” är det enda som betyder något och att det känns som sättet vi lever på är det ”enda rätta”.

Så fråga dig själv igen, är det här sättet att se på världen, är den här moralen som min kultur lärt mig - min mitt sätt och min moral? Fråga dig själv, med insikt om vad det innebär att leva i enlighet med detta, med färsk vetskap om konsekvenserna det har på resten av världen i ditt huvud - om det är ditt val - eller bara något du undermedvetet accepterat, eftersom du inte vetat om någonting annat?

Här är vändpunkten, du kan stänga av nu om du vill.

Det vi måste börja sträva efter är att sluta se det här som ett sätt att se världen på, att leva på, och framför allt, som det ”rätta sättet” och börja se det för vad det är; ett experiment. Människan ville prova hur långt den kunde nå genom att ta allt den ville ha, så ofantligt mycket mer än den behövde och sen använda det för sin egna teknologiska utveckling skull.

Hit har vi kommit, men det här är också priset vi fått betala. Relationen till vår planet, till vår omgivning, relationen till oss själva i förhållande till resten av det levande livet har glömts bort, krossats av en kultur som med all sin kraft fått oss att tro att vi är gudar, att vi kan leva utan att tänka på konsekvenserna. Ordspråket ”Live today like there is no tomorrow” är bara ett exempel av miljontals på hur vi, inom vår kultur, undermedvetet lurar oss själva, distanserar oss från verkligheten och får oss att blunda för konsekvenserna av vår syn på världen och vårt levnadssätt.

Det här experimentet, vår kultur, sättet vi ser på världen på, sättet vi lever på och allt som omger oss idag, måste strävas efter att överges. För mig är det här självklart och det borde det vara för dig också. Vi har fått en otrolig gåva, möjligheten att leva. Naturen och djuren på den här planeten gav livet möjligheten att utvecklas och gav varenda en av oss våra liv. Nu är det dags att vi tar vårt ansvar och slutar se oss själva som det enda som betyder något, något som har ”rätt” att stå utanför Cirkeln som resten av djuren och naturen i vårt universum är en del av. Det är dags att vi aktivt börjar sträva efter att leva på ett sätt som ger tillbaka lika mycket till vår omgivning som vi tar ifrån den, så att vi, du och jag, låter livet fortsätta leva och utvecklas.

Jag vet att det här är svårt att greppa, att det låter omöjligt, ”en utopisk drömtanke” kallade min kära mor det för och jag förstår henne, de allra flesta vet ju ingenting annat än det vår kultur berättar för dem och det är att sättet vi ser världen på och sättet vi lever på nu är det enda och rätta sättet.

Även om världen skulle må allra bäst av att förändras idag så måste vi börja i mindre skala. Om du bara kan inse och hålla med om att saker och ting inte kan fortsätta som de gör idag, gör du skillnad. Om du förstår vikten av att prata om det här, att många människor med nya idéer och tankar kan skapa förändring, gör du skillnad. Prata om det – vi är redan flera tusen, och om varje person fortsätter att prata med en person var så blir snart 10 000 till 20 000, 20 till 40, 40 till 80, 80 till 160, 160 till 320 000. Om vi bara fortsätter prata om det är vi snart miljontals. Förändring är exponentiell, titta bara på vår kultur. Även om det inte känns som det händer något idag så kommer miljontals människor, om några år betyda förändring.

Människor med en ny vision – ett nytt sätt att se på världen – kommer automatiskt att börja anpassa sig efter den eftersom det är fundamentalt inbyggt i människans beteende att sträva efter det man tror på. Det är förändringen vi måste börja sträva efter. Mänsklig utveckling är inte omöjlig bara för att vi inte hyperexploaterar vår omgivning som vi gör idag, det betyder bara att det kommer ta längre tid. Men jag tänker – att om apan som levde för flera miljoner år sedan kunde låta bli att förgöra sin omgivning – till förmån för att kunna utvecklas till att bli mig – kan jag göra det samma.

Jag är inte längre en docka i en kultur som får mig att blunda för verkligheten, jag accepterar inte längre att vara en bricka i ett spel som bara gagnar en liten del av den mänskliga befolkningen - de som har tillräckligt med pengar. Jag ser det klart och tydligt, det är ren galenskap och det är så enkelt att förstå hur det måste bli - om livet ska kunna fortsätta existera och utvecklas på den här planeten.

Vi måste sträva efter att återvända och bli en del av Cirkeln igen.

Jag vet att den här texten innehåller tusen brister, outvecklade påståenden, att det är långt ifrån hela sanningen och att du säkert har flera tusen argument för att försvara den ”utveckling” jag kallar för ”avveckling”. Jag har full förståelse för att den här texten inte är för alla, att det säkert i många avseenden låter helt galet. Men om du tror dig känna någon sorts förståelse eller känsla för att det kan ligga något i detta, så ber jag dig passa vidare den här texten, för om du tror på förändring, är det såhär det måste börja.

Jag ska ta mig tid och lägga ner lite boktips o andra grejer sen som kan vara intressanta om man är nyfiken på detta...